Har blivit utvald som buzzador att testa Bic Kids pennor som ska vara utformade för att passa barnens grepp o vara enkla att använda.
Mitt omdöme stämmer mycket överens med det, då barnen tyckte det var lätt att hålla i pennorna o stiften bröts inte av då de var så tjocka. Barnen älskade dem!

Går ju utmärkt att skriva med :)

Nu börjar jag komma ifatt efter allt som hänt senaste tiden...operationen verkar ha lyckats o jag känner INGET tryck i huvudet längre, helt fantastiskt! 

När sådana här saker händer, det är då man märker vilka som verkligen finns för en och som verkligen ända in i hjärtat bryr sig om en. Det är tråkigt men nödvändigt att komma till insikt om sådana saker.

Jag är så fruktansvärt glad och tacksam över alla ni som visat ert stöd och er omtanke, under denna ganska jobbiga period i mitt/våra liv. Ni är GULD värda och jag är så glad över att ha sådana människor som ni i mitt/våra liv!

Jag behöver inte skriva vem/vilka, utan det vet var och en, bara man känner efter själv.

Så då var det äntligen gjort..huvudet är opererat.

Jag skulle infinna mig på Lunds sjukhus onsdagen 5 mars kl 10.00 för inskrivning, provtagning och magnetröntgen.

Barnen skulle lämnas på dagis och det var något av det svåraset jag har gjort.....det kändes HEMSKT att lämna dem på dagis för att åka och operereas i hjärnan.. Det finns ju alltid risker med operationer även om riskerna är väldigt  små, så finns de ju där i alla fall.. Kunde hålla mig från att stortjuta ända till vi kom till kapprummet påväg ut.

Vägen ner till Lund var hemsk, jag mådde så illa så vi fick stanna så att jag kunde spy två gånger påvägen ner..var förmodligen all oro som gjorde sig påmind.

Väl inne på sjukhuset var de så hmla snälla och trevliga, och jag fick ett rum direkt. Tyvärr så skulle det visa sig att jag skule dela rum med en MYCKET krävande gammal dam, där INGENTING dög åt henne och hon tog verkligen tillfället i akt att utnyttja de stackars uskorna som sprang och försökte göra henne nöjd. 

Jimmy var med mej hela dagen fram till 17.00 och efter att alla undersökningar inför operationen var gjorda, sen åkte han hem för att lösa av barnens farfar som ryckt in och hämtat på dagis.

Resten av dagen/kvällen gick åt till att försöka att inte reta mig så mycket på tanten i sängen bredvid, och att duscha med de där bakteriedödande svamparna man ska duscha med innan op.

Kl 07.55 på torsdag morgon hämtade de mig för operetion, och frågade om jag ville ha något lugnande innan??

Men det vill jag inte, finns det något jag hatar så är det att tappa kontrollen över mej själv och det räcker gott o väl med att man ska sövas ner tycker jag.

Vi möttes av ca 10-15 grönklädda operationssköterskor, narkosläkare/sköterskor innanför dörrarna på operation och sen tog de så väl hand om mej att jag var inte rädd det minsta lilla.

När jag sedan vaknar upp är klockan 11.30 och jag ligger på uppvaket.

Fick stanna där till klockan var 16.00 och sen kördes jag upp igen till salen på avdelningen. Det gjorde inte så ont efter att jag fått morfin ett par gånger på uppvaket, så det gick att hantera smärtan ganska bra tycker jag nog, hihi.

På kvällen samma dag som op. gick det inte längre...jag var TVUNGEN att flytta till ett annat rum, om det så var en städskrubb  så var jag tvungen att komma ifrån denna tant!!!!

Och de förstod mig, och flyttade mej till ett eget rum med stooooor tv.   

Under dessa dagarna på sjukhuset har jag mest sovit, pga allt smärtstillande jag fått, men även saknat mina barn och familj något fruktansvärt.Jag är så glad över alla fina människor som skrivit på fb till mig och Jimmy och är tacksam över att ha så fina människor i min/vår närhet.

Jag kom hem i måndags kväll och det blir ständigt lite bättre, däremot blir jag trött som fan för minsta lilla sak och har jag struntat i att vila när den tröttheten visar sig, kommer huvudvärken som ett brev på posten någon timme senare med förnyad intensitet..men då har jag ju bara mig själv att skylla.

Nu ska jag försöka komma tillbaka till mitt gamla vanliga jag igen, fast utan att stressa så mycket som jag gjort innan.

Man får rätt mycket perspektiv på både det ena andra när man sitter på en neurokirurgisk avdelning, och ser människor, både unga och gamla som drabbats av stroke, hjärntumörer, och andra tillstånd som gör att de inte alls mår bra. Då funderar man vad som verligen är viktigt i livet.

"Bättre lite skit i hörnen än ett rent helvete", men det behöver ju inte gå till översdrift åt något håll. Man behöver inte vara helt pedant, men man vill ju heller inte bo i en svinstia.

Lagom är bäst! 

Jaha ja.. Då var det ett tag sen sist jag skrev....nu igen. Skolan rullar på med massor av göra, varje vecka är det nya saker så sysslolös är man då rakt inte..

Idag ringde de från neurokirurgen i Lund och talade om att min operation kommer bli

redan 6:e mars, alltså nästa torsdag..

Jag kommer få åka ner på onsdagen för magnetröntgen och andra undersökningar och sedan ligga kvar tills jag är så pass bra att jag kan åka hem. Hon trodde kanske att det skulle kunna bli redan på söndagen om jag mår bra.

Jag är väldigt kluven, vi är mitt uppe i en massiv tenta och jag har läst o läst o läst de senaste dagarna men kommer inte hinna med att göra den så bra som jag vill att den ska bli innan op, och efter vet man ju inte hur man kommer må.

Kanske hur bra som helst, vem vet?

Men det måste göras och det är bara att ta tjiren vid hornen, jag tror inte att det någonsin kommer ett bra tillfälle för att opereras i hjärnan??

Nu ska jag äta piggelin och sen ut och gå med fina Ida.

Igår hade jag ju min fastedag....500 kcal är max för de dagarna, blev soppa, shake och knäckemackor med ägg samt päron och plättar. Jag var inte hungrig på kvällen men så sjuuuuuuuuuuukt sockersugen att jag knappt visste vart jag skulle ta vägen. Socker är verkligen ett beroende, ett beroende som har mej stenhårt fast i sina klor, men nu ska jag komma loss.

Det gäller att kämpa!

Jag ska inte ligga i vassen till somamaren, nu ska jag ner mina 10 kg fram till juni...hoppas det går..

5:2 och lite träning, så ska jag göra så gott jag kan i alla fall.

Men på lördagar är det stora frossardagen! Då ska jag inte ha några tankar på kalorier utan äta vad jag vill när jag vill, tror det är ett måste för att det ska fungera i längden för mig.

Nu sitter jag o försöker öpnna min tenta så att jag kan fortsätta med den, och så väntar jag på samtal från neurokirurgen i Lund.

Idag är dagen D, jag har telefontid med kirurgen som ska göra operationen...kanske,kanske kan jag få reda på när jag ska få tid?

Hoppas samtidigt som jag helst inte alls vill att de ska in o karva i skallen på mej....Men det är ju tyvärr ett måste, ett hinder till som ska klättras över.

Och jag har klättrat övermånga hinder i mitt liv så det ska nog gå bra detta med.

Hej på er!!

Efter ett litet uppehåll ska jag nu börja skriva lite igen här på bloggen.

Anldeningen till att det inte blivit något skrivet är att det har varit TOTALT fullspäckat med saker att göra.

Jag har varit mer stressad under denna period, sen mitten av december fram till nu,

än någonsin tidigare.....

Hjärtklappninng, huivudvärk och illamående om vartannat.

Födelsedagar, sjuka släktningar, ledsna vänner, tentaskrivningar, en Sara med ont i huvudet, syskonkärlek mellan bröderna Blixt, och massa massa annat har präglat denna tid.

Nu tar vi nya tag och ser framåt!

I allt enlände har det ju ändå varit mycket mysigt under denna tid:

*En underbar julafton med de närmaste

*Fika/lekdejter med nya vänner som blivit nära vänner på kort tid, känns som vi känt varann hela livet!

*Fika med gamla vänner som jag känt nästan hela livet men inte träffat på länge.

*Köpt ny bil

*Ätit massa gott (som man nu får sota för i och för sig, men det var det f*n värt ;)  

*Tagit tag i projektet "måla om i källaren"

Så man kan sammanfatta min roll under dessa veckorna som att jag agerat;

mamma, städerska, mattant, målare, lektant, akademiker, hembiträde och fru ;)

Sitter nu och skriver på hemtentan som följt mej sen mitten av december.

Kände för en sekund mej vädigt frestad att lägga pappren liiiite för nära värmeljusen med rogivande vaniljdoft som jag tänt på bordet.....

Men ändrade mej snabbt då jag insåg att upp-eldade lärmål bara kommer försvåra processen ännu mer, hahaha!!!!

Ingen ro ingen vila, så nu återgår jag till Fulop, Elsa och Eva och allt vad det heter i vårt påhittade fall, där vi ska vara fullfjädrade PA-vetare och lösa alla möjliga konflikter i denna något dysfunktionella arbetsgrupp =mycket svår uppgift.

Tjingeling!

Gode gud, det känns att det har varit mycket den senaste tiden, tentor, födelsedagskalas, middagar, julaftonsfirande (hemma hos oss) fika träffar, pluggande och så ska man hinna med att bara vara med...

Men jag har tagit igen mej..2 av dessa "lediga dagar" har jag sovit 13 timmar i sträck utan att vakna...behövdes tydligen massor av sömn..

I förrgår hade jag en så sjuk huvudvärk på kvällen att det var otroligt...och händerna darrade som asplöv? Läkaren sa ju att det kunde komma att bli så men trodde inte att det skulle komma så här snabbt?

Har ju varit lite darrig innan med, men har nog trängt bort det ända tills nu då det verkligen inte gicka att förtränga..

Tur man har att göra så att man inte sitter och tycker synd om sig själv för det hjälper inte någon.

Vad har annars hänt? Jo vi har ju äntligen gjort slag i saken o inhandlat en ny mer bränslesnål bil till lilla pendlaren i familjen *mig*..Så nu åker jag snyggt, billigt o bekvämt till skolan    En Toyota Avensis Diesel -2013 blev det, en vit,

Idag ska vi till min älskade vän Sandra som det var alldeles förlängesen vi träffade nu...längtar så!

Hoppas ni har en bra dag allesammans!

Jag säger bara Oh my god vilken vecka som ligger bakom oss nu........tentaskrivande hela veckan, skola och redovisning på torsdagen, tentaskrivande på fredagen från 9-15.30, efter att ha stigit upp klockan 06.00 för att fira vår fina 3 åring! Så stor han blivit nu och så glad han blev för sina presenter!

Fredag kl: 15.35 Sara smäller igen laptopen, rusar upp och byter om, raggarduschar (tvättar under armarna med våtservett i full panik) på med deo, nya kläder, läppstift rouge och mascara, ner igen.

På med kaffet, fram med biskvierna: pling plong, första gästerna anländer........ och sen rullade det på med kalas kvällen lång för lille Noah.

Kl 21.15 har jag och Jimmy gått och lagt oss o nån minut senare sover vi ...hahaha. Nååååågot lite stirriga och trötta kan man säga..

I går var Limme på kalas hos Elvira och här hemma kom Limme och Noahs kusiner från Hallabro för att fira lillkillen...

Kvällen spenderades med inspelade avsnitt av Morden i Sandhamn och Johan Falk ;kodnamn Lisa. Och så ca 1 kg lösgodis!

Käkarna gick som lärkvingar på mig under 3 timmar och jag hade så ont i käkmusklerna efter allt idisslande på godiset sen   

Idag har jag och barnen varit på stan tillsammans med min lillebror Marcus, hans sambo Sandra och fasters goding Oscar..fikade på contan och gick i affärer. Sen åkte vi hem en stund innan min syster med familj kom hem till oss,  för att vi skulle åka tillsammans och möta upp pappa och hans sambo + hennes familj och äta middag ute ihop...matkoma är det minsta man kan säga att man har nu.

Nu sover barnen, Jimmy är i garaget och håller på med sin äääääääälskade Buick, och jag, ja jag ska lägga mej raklång i soffan, titta på tv och ladda inför morgondagen.